Bygga växthus av gamla fönster

Nu tänkte jag berätta en saga för er. Det var en gång en tant som ville ha ett växthus. Tantens make var inte alls förtjust i tanken, för han såg bara en massa jobb och eurotecken flimra för ögonen när tanten talade om sin växthusdröm. Tanten tog upp saken med jämna mellanrum, men var inte påstridig alls, utan pratade försiktigt om alla fördelar med ett sådant hus. När maken sedan fick ett anbud på sin gamla hemgård i skärgården och beslutade sig för att sälja gården, stod de plötsligt där med en mängd gamla fönster från makens gamla hemgård, fönster som var 98 år gamla och fullt användbara.

Maken började så småningom vekna för tanken, och efter ett besök hos tantens bloggvän, som hade ett fint växthus av gamla fönster, slogs det fast att också tanten skulle få ett sådant.

På hösten började så maken måtta in de yttre konturerna och djupet på gropen för växthusgrunden. Han grävde en 30 cm djup grop.

När han schaktat gropen färdigt, lade han på en plastfilm som kapillärbrytare i bottnen av gropen,

därefter fyllde han upp med krossgrus/makadam 16-32 mm och

ovanpå det tjälisolering av 5 cm tjock polyuretan.

Följande fas var att bygga en gjutform och placera ut armeringsjärn.

En höstkväll anlände betongbilen och då fick maken hjälp av sönerna att kärra betong till bygget.

Några dagar senare kunde gjutformen avlägsnas, och fram kröp en fin bottenplatta

och ett romantiskt fotsteg av överbliven betong, som maken överraskade sitt hjärtas kära med.

När betongen härdat klart var det dags att börja med stommen.

Det var ett pussel att bygga hål för fönstren, eftersom måtten på fönstren inte höll någon standard överhuvudtaget, utan varierade lika mycket som humöret hos en tonåring.

När maken måttat in fönstrens platser, spikade han på ytterpanelen,

han hängde upp dörren och plastade in bygget för vintern.

Det blivande växthusets vinterdvala var lång och djup.

Men plötsligt en dag var det dags för väckning! Våren var kommen!

Makarna hjälptes åt att måla stommen och panelen vita.

De gamla fönstren som maken renoverat och målat under vintern installerades,

men trots att alla fönster var på plats, saknades taket fortfarande.

Under tiden som paret väntade på takskivorna, fick dörren ett fönster. Fönstret ovanför och i motsatta gaveln fick bli vädringsluckor och försågs med gångjärn och automatiska lucköppnare.

Därefter spikade maken innerpanel och tanten målade den.

Äntligen en dag fick maken hämta hem takskivorna och skruva dem på plats. Paret funderade länge och väl vilket material de skulle välja till taket, men på grund av alla grenar som ramlar ner från omkringväxande träd, bestämde de sig för 3 mm tjock UV-beständig polykarbonat. Det torde ju hålla både för det ena och för det andra.

På mors dag nådens år 2011 kunde växthuset äntligen invigas, och i samma veva döptes den till Tomatkörka. Alla inblandade var nöjda och glada. Tills nästa projektplan ploppar upp i tantens huvud.