Barndomsminnen och tips på vardagsmat

Som alla säkert redan förstått har jag ett stort intresse för mat. Alltid haft, åtminstone sedan jag blev så lång att jag nådde upp till spisen, och kommer förmodligen alltid att ha. Ni vet, äta bör man... Fast det där jag skrev om spisen är ju en sanning med modifikation. Jag började faktiskt använda spisen långt innan jag nådde upp till den. Det fanns ju stolar också på den tiden då jag växte upp. Det är nämligen så att jag har varit kaffedrickare sedan jag var riktigt liten, och som tvååring kokade jag redan mitt eget kaffe. På den tiden fanns inga kaffebryggare, utan man kokade vatten i en kaffepanna, och bryggde sedan på traditionellt vis genom att hälla det kokheta vattnet genom ett filter. Att det skulle ha varit riskabelt för en tvååring var det väl ingen som tänkte på, hon var ju så stadig på hand, den där lilla flickan.

Dagen då jag fyllde fyra år bjöd jag hem mina närmaste vänner på kaffekalas (jag var ett nyckelbarn redan då eftersom jag hade en tendens att rymma från dagmamman). När mamma kom hem efter jobbet, blev kompisarna rädda att jag skulle få bannor, så de försvann fortare än kvickt, men mamma visste ju att jag hade koll redan då, så det var ingen fara.

Nu var det ju inte min barndom jag skulle berätta om, utan mat, och då i synnerhet om den ack så viktiga vardagsmaten som vi alla suckar och stönar över med jämna mellanrum. Bloggvännen Fina Christina ville ha tips på enkel vardagsmat. Vi har ju som bekant ändrat våra matvanor lite grann, så hos oss blir det mat utan animalier under fem av veckans sju dagar, i genomsnitt. Det gäller att vara lite mer kreativ än vanligt och våga röra ihop sådant som kan tänkas smaka gott. I dag tänkte jag tipsa om de bönbiffar jag lagade i går (fast då blev det ju söndagsmat, och inte vardagsmat, men vi har kvar av dem och ska äta resten i morgon, tisdag). Biffarna serverade jag med klyftpotatis, sallad och aioli, men man kan ju äta vad som helst till - potatis i någon annan form, enbart sallad, eller kanske klämma in dem i en tortilla, eller i ett bröd av något slag.

Vad hade jag då i mina biffar? Jo, två förpackningar svarta bönor, en gul lök, ett par vitlöksklyftor, några matskedar var av chia-, pumpa- och solrosfrön, salt, peppar, och Sriracha. Någon gång har jag också lagt till potatismjöl eller ströbröd och lite vatten. Jag mixar allt, formar till biffar, panerar (ibland, ibland steker jag dem rakt av) och steker i olja. De blir faktiskt jättegoda, och tar nästan noll tid att tillreda. Om man vill kan man blötlägga chiafröna i vatten innan man tillsätter dem, för då blir det lite mer stadga i biffarna när de ska stekas, men jag brukar vara för lat, så det momentet hoppar jag över.

I går var det så bråttom att få maten på tallriken och därifrån ner i magen, så jag hann inte ens tänka på att fota de färdiga biffarna, men ni får använda er egen fantasi och föreställa er hur fina de blev.