Juli har börjat precis som juni slutade, d.v.s. i arbetets tecken. På stugan har målarprojektet fortsatt, men vi börjar så småningom skymta slutet. Bara ett rum, två golv, en mur och spis, ett hörnskåp, en annan möbel och ett par hyllor återstår... Kanske vi kan slappna av mot slutet av semestern ;-)
På hemmafronten har maken varit upptagen med terrassbygge och nu har han kommit nästan så långt som han kan den här säsongen. Lite broderande har han kvar, bl.a. ska han bygga en trappa upp till terrassen. Nästa sommar är det tänkt att hela härligheten ska glasas in.
Trots märklig väderlek i sommar har vi väldigt lummigt på vår gård. Lyckligtvis har jag sett till att plantera och så rätt så lättskötta växter i år.
Till sommarens arbetsuppgifter hör att slå gräset på svärmors enorma gård. Den här maskinen hanterade jag i fem timmar förra lördagen och jag lovar, det känns fortfarande i både axlar och händer. Till råga på allt föll jag på bryggan när jag skulle hoppa i land från båten efter uträttad gräsröjning, så nu är jag både blå, gul och lila på högra låret och på magen. Och har ont i axlar, händer, överarm, lår, knä. *klaga, klaga*
På grund av lördagens olycka kunde jag inte delta i hemkörningen av den ved vi kapat i vårvinter, men lika bra det, för jag hade nog fått hjärtsnörp om jag sett när traktorsläpet välte! Lyckligtvis var ingen av familjen "skyldig", utan det var traktorägaren själv som hade kommenderat herrarna att lasta kärran överfull. Extra jobb innebar det ju att lasta allt på nytt, men kanske alla lärde sig något på kuppen...
På fredag blir det konsert med Bruce Springsteen på Olympiastadion i Helsingfors - vad jag ser fram emot det!
