Lukas 19

Världens bästa Lukas fyller nitton år idag! Mina varmaste gratulationer, grabben!

Vintervyer

Det börjar kanske bli tjatigt med vintervyer, men nu när vädret blivit mildare, ser träden helt annorlunda ut igen, och det måste ju dokumenteras för framtida behov. Hos oss är pratas det ofta väder och vind och det har väl sin förklaring i att maken är född och uppvuxen i en skärgårdsby där befolkningen var synnerligen beroende av väderleken. När han var liten var båt det enda sättet att komma iväg från hembyn sommartid. På vintarna kunde de däremot färdas över isen. Efter många års byggarbete blev vägbanken med två broar till närmast belägna ö äntligen färdig samma år som maken (fast han var ju inte gift på den tiden) fyllde fem. Från grannön gick det en färja över till fastlandet. Färjtrafiken upphörde år 1997 då den stora bron som ni tidigare sett på mina bilder togs i bruk.

Nå, nu var det ju inte skärgårdsbyn som skulle avhandlas, utan vintervädret. Jag läste förresten en lustig grej igår hos en av mina nätvänner på ett annat forum. Hennes arbetsplats hade haft besök av japanska kunder, som undrat om vi här i landet spolar våra träd med vatten för att få dem att bli så vackra som de är nu :-D

Det är väl lika bra att jag släpper ämnet väder för den här gången, för jag hamnar bara på sidospår hela tiden. Men ett par bilder till bjuder jag ändå på:

Nu är det (snart) jul igen (så fort som tiden går numera) och jag har redan börjat fylla på lagren inför den!. En av favoritaffärerna slumpade bort julprylarna igår, så jag måste ju passa på att köpa ett nytt kuddfodral. Jag har ju inga från förr!

Idag har jag bakat en kaka inför morgondagens födelsedagsfirande, även om jubilaren ifråga inte tycker att nitton är någon ålder att fira. Så länge man bor under mitt tak blir man firad, inte tu tal om annat!

Skåpet

Nu står skåpet där det ska, och kristallskålarna, vaserna och alla andra pryttlar har fått flytta in tillbaka. Vi är supernöjda med resultatet, både min hjälpsamma gubbe och jag. Skåpet hade tidigare en krans upptill, men den avlägsnade vi för flera år sedan. I och med förvandlingen bytte vi också ut de runda bulliga fötterna mot aluminiumben, och de tycker jag är pricken över i. Vi valde också att inte lägga tillbaka spröjsarna på fönstren - det ger ett luftigare intryck utan dem. Och luftigt behövs i vårt minimala vardagsrum som ändå - som maken brukar uttrycka det - är fullproppat med de dödas ben.

På kvällen möblerade jag om lite i skåpet och då fick mina röda Pentikskålar flytta in tillbaka. Innan talade jag om att göra mig av med dem, men de får nog stanna kvar i hushållet... tror jag.

Avslutat projekt

Som vanligt när jag sätter igång med något ändringsjobb är jag så ivrig när jag börjar att jag inte ens tänker på att ta en före-bild (knepigt ord det där, egentligen vill jag skriva ihop det, men då kan det uppfattas som 'föredöme', så jag använder bindestreck även om det ser illa ut i mina ögon) av det hela. Jag bläddrade tillbaka i mina digitala bilder ända till 2002 och hittade endast ett par, tre bilder där vitrinskåpet syntes någorlunda bra. Det om något är ju ett tecken på att jag inte kunnat tåla dess utseende på senare tid. Den här bilden togs i höstas när maken fyllde år och vi hade hela barnaskaran inklusive flickvänner samlad för en utsökt middag ute (på restaurang, inte utomhus) och SingStar efteråt - på hemmaplan givetvis.

Här är en liten försmak på det ommålade skåpet. Ikväll, om jag hinner, ska jag ge fönstren en omgång till med något dundermedel och därefter får prylarna äntligen flytta in tillbaka. Jag kan ju säga att det var ett drygt jobb att måla skåpet, men nu efteråt är vi så nöjda, så.

Tack för alla lyckönskningar i inlägget här nedanför. Jag fick faktiskt två sprutor i tisdags - en i var arm, för jag passade samtidigt på att också begära en stelkrampsspruta eftersom det gått tio år sedan senast. Jag har haft ont i armarna (stelkrampsarmen har varit värre) och igår kväll fick jag feber, men nu mår jag redan bättre och ska strax sätta igång med veckans första jobb!

Servettringar

Det var några av er som undrade var jag köpt servettringarna jag använde i min nyårsdukning. Servettringarna är inte alls dagsfärska, utan har redan hängt med i ungefär fjorton år. Jag köpte dem i en affär i Vasa (Boutique Beauty) som på den tiden sålde både prylar och brudklänningar, men som senare specialiserade sig enbart på det senare. Om jag inte kommer ihåg helt fel kommer servettringarna från Sia. Ringarna har en siverplätering som mörknar med tiden, så det är lite jobbigt att putsa dem - men jag gillar dem ändå.

Jag ska alldeles strax åka ivät gill vårdcentralen för att bli besprutad med svinisvaccinet. Det verkar ju som om den värsta boomen är over, men man vet ju aldrig när influensan blossar upp igen.

Nu är glada julen slut

Vilken vacker helg vi haft! Här har det varit full rulle med än det ena och än det andra, så någon utevistelse har jag inte hunnit med, om man bortser från den korta stund när jag sprang ut och sköt några bilder av den numera övergivna julgranen och vår stackars gårdspump som snart är översnöad.

Julen är bortstädad och nu har jag satt igång med ett projekt som jag planerat och förfasat mig över i flera års tid - att måla vårt vitrinskåp i fulfuru vitt. Maken är snäll och hjälper till, för det har varit en hel massa pill och stök innan alla spröjsar lossnat och innan alla skåpdelar slipats. Hoppas resultatet blir någorlunda, så jag inte blir tvungen att åka till möbelaffären igen. Förra besöket (för en vecka sedan) resulterade i nya madrasser till maken och mig och ett stycke ny kontorsstol till yngre sonen.

Gammalt glas

I och med att skåpen i makens barndomshem skulle byta adress, fick en del glasprylar göra det samma. Inte till samma adress som skåpen dock, utan hem till oss. Det här gamla kakfatet är lite lustigt på grund av handtagen på två sidor. På fatet ligger det halsband jag fick av tomten, det som många av er trodde var ett armband. Halsbandet är oanvänt än så länge, för jag har ju knappt lämnat huset sedan julaftonskvällen.

De här två lila skålarna kan jag tänka mig att en bloggvän skulle gilla, men de matchar bra med min plommonröda Mariskooli, så de får nog stanna hos oss.

En svagt, svagt turkos skål med fint mönster:



och till slut en liten assiett med delvis samma mönster som en del andra artiklar i pressglas som jag har hemma sedan tidigare: